Monday, May 21, 2007

Sent

"Det är den 14 maj 2006, och jag sitter med min ”hemliga” pärm i knäet. Den ”hemliga” pärmen där alla mina förflutna tankar finns. Pärmen där allt jag trodde att jag hade lagt bakom mig finns. Och varje gång jag tar fram denna pärm och tittar i den så blir jag lika förvånad över att jag inte alls har lagt det bakom mig. Det här året är det tredje året i rad som jag på nyårsdagen lovade att jag aldrig mer skulle skada mig själv. Men det är samma visa varje år, jag kan inte låta bli. Det här skolåret har jag dessutom bott ensam, inga föräldrar som kan hålla koll på hur mycket jag äter, och inga oroliga vänner som försökt pressa mig att äta mer. Med andra ord så har det varit ett desto mer destruktivt år än de två tidigare åren."
Fatta vad åren går fort. Vad mycket som har hänt sen allt det där var. Allt som man var så säker på då, som man vet har förändrats. Som när man satt på bussen till skolan halv nio och såg precis samma saker utanför bussfönstret. Precis samma människor, samma röster, samma ansikten..och man satt där intryckt i vid ett fönster och tänkte "Är det här mitt liv? Är det så här det kommer vara resten av mitt liv?" Och bussen stannade vid en hållplats och precis samma person klev på som dagen innan. Allt bara spelades om och om igen.
Alla lögner man dragit till med genom åren, alla snälla kommentarer man sagt, alla elaka saker man gjort.. Som när jag stod tio meter ifrån min bror och hotade att ta livet av mig. Och han fortsatte titta på tv:n och jag fortsatte gapa och skrika om hur jag skulle göra det. Jag undrar om han tog mig på allvar, eller var jag bara en flummig nolla i hans ögon som bara ville ha uppmärksamhet?
Allt man ville göra som man inte gjorde. Allt man inte ville göra men gjorde ändå.
Och man är kvar i allt det där. Man drar till med små lögner, man har sina fördomar, man gör elaka saker eller ger någon en snäll komplimang, man färdas på samma vägar som man gjorde dagen innan, man träffar samma människor som man träffade dagen innan...
Men det finns en stor skillnad mellan då och nu. Då gick jag igenom allt med trasigt hjärta och en trött själ. Nu går jag igenom det med Honom vid min sida och med hjärtat fyllt med kärlek. Nu är livet värt att leva.

No comments: