Vem?

Vem ska hjälpa mig nu? Vem ska kunna hjälpa mig på samma sätt som hon gjorde? Hon som såg mig när ingen annan gjorde det, hon som stöttade mig genom tre långa år. Hon som satt ner och lyssnade på vad jag hade att säga, hon som kunde ta sig igenom mitt hårda skal och röra vid det som fanns innanför. Hon som knuffade mig framåt, fast jag ville lägga mig ner. Hon som fick mig att inse hur jag mådde, när jag själv trodde att jag inte mådde något alls. Varken lycklig eller olycklig, varken vaken eller sovande. Inte stark men inte heller svag. Inte levande, och inte död. Vem ska hjälpa mig nu när hon inte finns hos mig? Vem ska säga till mig att jag måste skärpa mig? Vem ska ge mig svar på mina oställda frågor? Jag längtar till sommaren, lika mycket som jag absolut inte vill att den ska komma. Jag känner mig inte reda för den. Men jag vet att man inte kan stanna tiden, göra något slags uppehåll från livet. Det enda man kan göra är att flyta med, försöka ta hand om sig själv och bara se dom positiva upplevelserna. Med eller utan hjälp. Take care of your body, you got nowhere else to live...