Jag läste just i boken Hinduismens heliga skrifter av Måns Broo, och fastnade vid en del av en berättelse/myt inom hinduismen. Berättelsen handlar om en man som beskrivs som en vilde; en mördare som skrämde alla varelser. Som dödade djur och människor (brahminer). En dag råkar han omedvetet fira den fjortonde dagen av magha- månadens tilltagande måne. Han kom av en händelse att dyrka Shiva.
Det berättas sen att Shiva sänder följeslagare till denne vilde som talar om för honom att han har dyrkat lingan och firat Shivas natt. Vilden har därför nu fått lov att vistas nära Shiva.
Det berättas att Shiva blev nöjd över vildens vakande under natten och hans firande, vilket i och för sig kan ses som att vilden fick någon form av "uppenbarelse", att han där i natten insåg att gudarna fanns? Annars kan jag tycka att det är lite märkligt att Shiva nöjer sig med att en mördare råkar utföra dyrkan. Om det inte fanns någon tanke bakom det, hur kan då vilden inse att han bör välja en annan väg att gå (än den onda vägen som han gått fram tills detta sker). Eller ses händelsen att vilden får komma nära Shiva, som en slags förlåtelse?
Han fick komma nära Shiva för att han fastat på Shivas dag. Men om han gjorde det omedvetet, vad har det då för betydelse?
1 comment:
Hej! Jag råkade (ok, jag Googlade mitt namn...) hitta din blogg och tänkte att jag kan väl svara själv. Tanken med denna berättelse är att visa att Shivas natt är så jättehelig att t.o.m. världens fulaste och elakaste mördare får komma till Shivas himmel t.o.m. genom att i misstag fira den. Med andra ord, hur mycket mer får inte den som firas högtiden med kärlek och hängivenhet? Puranatexterna ägnar sig ofta åt sådan hyperbolisk lovprisan av olika heliga ställen och bruk.
Mvh
Måns Broo
Post a Comment